Insektsobservationslåda

Jag såg först YSD-insektsobservationslådan bland min kusins ​​födelsedagspresenter. Det var en liten, ljusgrön plastlåda, något större än ett cigarettpaket, med ett förstoringsglasliknande lock och små ventilationshål runt kanterna. Då tänkte jag "det är bara en lite snygg plastlåda, vad är det som är så speciellt med den?"

Oväntat, inom två dagar, blev jag helt hänförd av det.

Den eftermiddagen fångade min kusin en nyckelpiga i en blomkruka på balkongen och lade den ivrigt i observationslådan. Jag brydde mig inte så mycket först, förrän han insisterade på att skjuta lådan framför mina ögon: "Bror, titta, titta!" Jag lutade mig närmare och blev förbluffad – genom det genomskinliga locket blev markeringarna på nyckelpigans rygg, som ursprungligen bara var några små svarta prickar, otroligt tydliga, och även de fina reporna på dess röda ryggsköld syntes tydligt. Den kröp långsamt, varje steg stadigt och medvetet, de sex smala benen rörde sig framåt omväxlande, ungefär som en miniatyrtank.

Jag insåg plötsligt att även om jag hade levt i över trettio år, hade jag aldrig riktigt "sett" en nyckelpiga.

Från och med då blev denna anspråkslösa lilla låda vår familjs skatt. Min son, som brukade skrika vid åsynen av vilken insekt som helst, tillbringar nu sina dagar med "skattjakt" i grannskapet med observationslådan. Han har fångat myror – och inuti lådan upptäckte vi att deras antenner ständigt ryckte, som om de skickade telegram; han har fångat syrsor och tydligt sett de tandade utsprången på deras bakben; Det mest häpnadsväckande är att han har hittat cikadskal – tomma skal som fastnat på grenar, och genom lådan kan vi se den snygga sprickan på deras ryggar och föreställa oss cikadan som kämpar för att komma fram.

Så småningom förstod jag förundran med denna lilla låda. Det är som ett speciellt fönster, som förstorar den mikroskopiska värld vi vanligtvis förbiser och placerar den precis framför våra ögon. Utan det kan vi för alltid bara säga, "Det där är en insekt"; med den börjar vi noggrant observera varje insekts unika utseende - vi inser att trollsländor har så invecklade ådror på sina vingar, och att larver har kluven hårstrån.

Ännu viktigare, det har förändrat hur vi ser naturen. Förr innebar det att ta barnen till parken att springa och hoppa; nu sitter vi på huk vid gräset, håller i observationslådan och observerar i evigheter. Min son har lärt sig att närma sig tyst, försiktigt fånga insekter, och efter att ha observerat dem öppnar han alltid locket och släpper dem. Han säger: "Pappa, låt dem åka hem till sina mammor." Det låter barnsligt, men det berör mig djupt.

Förra månaden, när jag packade inför vår flytt, såg jag den där något slitna YSD-insektsobservationslådan igen. Det var några fler repor på den, och förstoringsglaslocket var lite suddigt, men det låg fortfarande säkert i lådan. Jag tog upp den, torkade den och bestämde mig för att lägga den i bokhyllan i vårt nya hem.

Det här är mer än bara en leksak för mitt barn; det är en påminnelse – en påminnelse om att i denna hektiska värld bör vi ibland stanna upp och titta ner på världen omkring oss. Det finns skalbaggar i deras rustningar, skickliga katydider och flitiga arméer av myror... De har alltid funnits där; vi är helt enkelt för snabba och glömmer ofta att titta ner.

Kanske i helgen åker jag och min son till parken igen. Att ta med den lilla insektsobservationslådan kommer att kännas som att bära en nyckel för att utforska den okända världen. Vem vet, kanske på baksidan av nästa blad ligger ett underbart liv som vi aldrig sett förut.